Meeeeeen.
Att en liten sketen introduktion skulle vara så svår att skriva då. hejhej, jag tror jag är psykstörd
Tänkte försöka vara så där förbannat duktig och skriva skiten direkt när jag kom hem från skolan, men till min stora bedrövelse insåg jag att det var helt jävla omöjligt.
Om jag är upprörd? Ja, en aning.
Skriker, grinar och drar mitt hår. Stångar huvudet i väggen, sjunker sakta ihop och intar fosterställning och börjar vagga fram och tillbaka och mumlar osammanhängade för mig själv.
Nä, okej. Är inte riktigt där än, but in my mind, oh in my mind.

Introduktionen är nu skriven i alla fall, om jag uppfattat allt rätt och riktigt eller om jag har fått hela grejen om bakfoten har jag inte den blekaste om. Men det där får de andra i gruppen tala om för mig i morgon. När jag inte längre är på gränsen till ett sammanbrott.
Nu ska jag bara stressa upp mig inför artikelanalysen vi ska redovisa i morgon. Här kändes det liksom som att man skulle skriva "you go girl", men det enda jag tänker på då är när årsklassen över oss skulle ha projektredovisning för två år sedan (de hade startat något slags företag(?) eller vad fan det nu var, som gjorde tryck på t-shirtar med just slogan "you go girl", att medlemmarna i denna grupp kallades "barbiegänget" var ju sedan bara otroligt roligt) och några sådana hemska associationer vill man ju inte ha med.